Utredningen
du får se in i.

Det första mötet är inte en formalitet på vägen till utredningen. Det är ett ställningstagande till om utredning över huvud taget är rätt insats för dig just nu.

Ibland är den det. Ibland är svaret en behandlad depression, ett sömnsyndrom, en pågående alkoholkonsumtion, en obehandlad traumaproblematik eller en livssituation som skulle gett vem som helst exekutiva svårigheter. Det går inte att se skillnad utan att fråga.

Så vi frågar. Innan vi bokar in något:

• När debuterade svårigheterna, hur länge har de funnits, hur svåra är de — och vad hindrar de dig från att göra?
• Hur ser din livssituation ut? Arbete, studier, ekonomi, relationer, boende.
• Hur ser din somatiska hälsa ut? Sömn, läkemedel, hjärta, sköldkörtel, tidigare skallskada.
• Har du erfarenheter av våld eller trauma? Frågan ställs alltid. Du väljer själv vad du svarar.
• Finns det lindrigare, tidigare insatser som är rimliga att pröva först?

Alla känner igen sig i en symtomlista. Det är listans problem, inte ditt.

Att vara rastlös, glömsk, uppskruvad, uttråkad, överkänslig för ljud — det är mänskligt. Det som gör det till en diagnos är inte att symtomet finns. Det är att det finns tillräckligt genomgripande, tillräckligt länge, i tillräckligt många sammanhang, med tillräcklig påverkan på hur ditt liv faktiskt fungerar.

Både DSM-5 och ICD-11 kräver det. Kriterierna för adhd och autism handlar inte bara om beteende, utan om kliniskt signifikant funktionsnedsättning inom flera livsområden. Det är den delen som oftast slarvas bort när utredningar går för fort.

Därför är det funktion vi utreder. Konkret:

• Vad har du slutat göra som du en gång kunde? Vad har du aldrig lyckats med, oavsett hur mycket du ansträngt dig?
• Vad kostar en vanlig arbetsdag dig — och vad finns kvar när den är slut?
• Vilka kompensationsstrategier har du byggt? Hur mycket energi går till att dölja?
• Vad händer i systemen runt dig när strategierna inte räcker: sjukskrivningar, avslutade anställningar, avbrutna studier, skulder, relationer som tar slut?

Utredning var det område där samtliga tio granskade verksamheter hade brister. Orsaken var i huvudsak en sak: en ofullständig anamnes. Man frågade om huvudsymtomet och lät det räcka.

En anamnes hos oss omfattar minst:

• Utvecklingsanamnes. Barndom, skolgång, tidiga tecken, betyg, anpassningar. Vid behov och med ditt samtycke: uppgifter från närstående eller skolhandlingar.
• Sömn. Insomningstid, uppvaknanden, dygnsrytm, sömnapné-risk. Kronisk sömnbrist ger kognitiv bild som liknar adhd.
• Somatik. Hjärt- och lungstatus samt neurologiskt status kontrolleras och dokumenteras där det är relevant. Ärftlighet för hjärtsjukdom efterfrågas alltid inför eventuell läkemedelsbehandling.
• Substansbruk. Alkohol, nikotin, cannabis, receptbelagt. Ställt utan moralisering — det är differentialdiagnostik, inte dom.
• Psykisk hälsa över tid. Affektiva episoder, ångestsyndrom, tvång, ätstörning, självskada, suicidalitet.
• Trauma och våldsutsatthet. Efterfrågas rutinmässigt.
• Arbets- och studiesituation, aktuell livssituation.

Standardiserade instrument och skattningsskalor används som stöd i bedömningen. De ersätter den aldrig. Ingen diagnos ställs på en poängsumma.

Den viktigaste frågan i en utredning är inte "stämmer kriterierna?". Det är "vad mer skulle kunna förklara det här?".

Koncentrationssvårigheter är ett av psykiatrins minst specifika symtom. De finns vid depression. Vid generaliserat ångestsyndrom. Vid bipolärt syndrom. Vid PTSD och komplex traumatisering. Vid sömnapné, hypotyreos, järnbrist, långvarig smärta. Vid alkoholbruk. Vid utmattning. Vid personlighetssyndrom. Och vid adhd.

Hos oss dokumenteras differentialdiagnostiken uttryckligen — vilka alternativ som övervägts, och varför de bedömts som mer eller mindre sannolika. Även när slutsatsen är att inget alternativ förelåg. Ett resonemang som inte står i journalen har i praktiken inte förts.

Sex av tio granskade verksamheter kunde inte visa varför diagnosen ställts. Det stod att kriterierna var uppfyllda. Det stod inte hur.

I ditt utlåtande ska det gå att följa vägen från din historia till slutsatsen. Kriterium för kriterium. Med dina exempel, inte mallens formuleringar. Om en annan specialist läser utlåtandet ska hen kunna se precis vad bedömningen vilar på — och kunna vara oenig på sakliga grunder.

• Diagnosen motiveras mot varje enskilt DSM-5-kriterium, inte som ett samlat påstående.
• Ställningstagande till samsjuklighet och alternativa förklaringar dokumenteras — även när svaret är nej.
• Om diagnos i undantagsfall ställs trots att samtliga kriterier inte är uppfyllda finns en uttrycklig, journalförd motivering.

Och ja: utredningen kan sluta utan diagnos. Det är ett fullvärdigt utfall. Du har då fått en kvalificerad differentialdiagnostisk bedömning, ett skriftligt utlåtande och en plan för vad som är rätt insats i stället. Priset är detsamma. Diagnosen ingår inte i vad du betalar för. Bedömningen gör det.

Vi säljer inte behandlingsabonnemang. Ingen paketering där utredningen är ingången till en löpande månadskostnad. Ingen modell där det ligger i vårt intresse att du fortsätter.

Skälet är inte marknadsföring. Det är att ett upplägg som binder dig till fortsatt vård skapar ett incitament som inte hör hemma i en medicinsk bedömning.

Behandling efter utredning vilar hos oss på tre saker, i den ordningen:

• Individuell grund. Vad din bedömning visade. Din funktionsnedsättning, din samsjuklighet, din livssituation.
• Medicinsk säkerhet. Vad som är försvarbart för dig, med din somatik och dina övriga läkemedel. Aldrig vad som är enklast att administrera.
• Ditt informerade val. Alternativen, deras evidens, deras risker och att avstå — presenterat så att det går att välja mellan dem.

Behöver du inget mer från oss efter utredningen är det ett bra utfall, inte ett tapp.

Samtliga granskade verksamheter som behandlat patienter hade i något fall satt in adhd-läkemedel som första eller enda insats. Det strider mot nationella riktlinjer och rekommendationer. Det är inte en formaliaöverträdelse. Det är att lämna över hela behandlingen till en tablett.

Medgrind har förskrivningsrätt och kan ta dig hela vägen — bedömning, diagnos, insättning, uppföljning. Just därför är det här kapitlet skrivet med störst stränghet mot oss själva.

• Aldrig ensam insats. Psykoedukation, strukturstöd, sömnintervention (KBT-i vid insomni) och psykologisk behandling ska vara dokumenterat övervägda eller erbjudna före eller parallellt med läkemedel.
• Kontroller före insättning. Hjärtanamnes, ärftlighet för hjärtsjukdom, vikt, puls och blodtryck kontrolleras och dokumenteras. Utan undantag.
• Läkemedelsval enligt rekommendation. Vi förhåller oss till Kloka listan 2025 (Region Stockholm) och avvikelser motiveras i journalen.
• Strukturerad uppföljning. Effekt, biverkningar, puls, blodtryck och vikt följs enligt fast schema — tätare vid insättning och dosökning, därefter minst halvårsvis.
• Varje byte kommenteras. Substansbyte och dosjustering motiveras i journalen. Inte i ett internt meddelande. I journalen.
• Utsättning är ett alternativ. Ingen effekt, eller oacceptabla biverkningar, ska leda till omprövning — inte till ännu ett preparat i rad.

Sex av tio verksamheter brast här. Patienter hade inte fått veta varför en utredning rekommenderats — eller inte. Vissa fick aldrig veta vad utredningen kom fram till.

Hos oss:

• Du beskriver din situation själv. Med egna ord, inte bara genom formulär.
• Du får veta varför vi rekommenderar utredning — eller varför vi inte gör det.
• Du får återkoppling av resultatet både muntligt och skriftligt. Muntligt så att du kan fråga. Skriftligt så att du kan läsa om det när det första chocklagret lagt sig.
• Informationen anpassas till dina språkliga och kognitiva förutsättningar. Med utrymme för frågor — det är hela poängen med att sitta ner.
• Utlåtandet är ditt. Du bestämmer vem som ska se det.

Sju av tio hade brister i journalföringen. Opersonlig malltext. Oklart vilka som deltagit vid besöket. Okommenterade preparatbyten. Det låter administrativt. Det är det inte — journalen är det enda spår som finns kvar av vad som faktiskt gjordes.

• Det framgår vilka som deltagit vid varje besök, om det var fysiskt eller digitalt, samt namn och yrkeskategori.
• Malltexter kontrolleras mot verkligheten. Svårighetsgrad och symtombeskrivning ska stämma med dig, inte med mallen.
• Kliniska beslut sparas i journalen. Inte i interna meddelanden.

IVO noterade att området med minst brister — systematiskt kvalitetsarbete — ändå uppvisade en genomgående diskrepans: det vårdgivarna sa om sin egenkontroll gick inte alltid att belägga. Det är en obekväm iakttagelse, och den gäller oss lika mycket som någon annan.

Därför har vi gjort IVO:s sju granskningsområden till skriftliga kontrollfrågor med angiven ansvarig och angiven frekvens. Vissa gås igenom vid varje besök. Andra som stickprov kvartalsvis. Avvikelser fångas upp, utreds och åtgärdas, med ställningstagande till lex Maria. Rutinerna uppdateras utifrån vad egenkontrollen visar. Detta enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9).